Några sista ord
Jag vet inte om någon, någonsin kommer klicka sig in på den här bloggen igen. Den tillhör väl det förflutna nu. Men jag ville i alla fall skriva ihop hur jag tillbringade mina sista dagarn på mitt australien äventyr, mest för att kunna minnas senare nu när det fortfarande ligger färskt i minnet.
Sista veckan tillbringade jag i the drama hall och panikrepeterade i så många timmar så det sprutade repliker ur öronen på mig om man nu kan uttrycka sig så. På onsdagen hade vi föreställning och det blev lyckat!! Det lät så på alla i alla fall.
På torsdagen hade min year level avkedslunch för mig. De bjöd på pizza och massa annat gott, visade ett bildspel som fick mig att gråta, Gab skulle ha hållit tal men hon började gråta så Zoe fick ta över, sen hade Deniz tal som fick alla att skratta och tillsist fick jag en present i form av en klocka med en känguru på. Åh de är ju för fina.
På fredagen kändes allt överkligt. Det var ju som en vanlig dag och ändå inte. Jag fick fina kort och många kramar, gick till Sicilians för lunch med alla mina närmsta tjejkompisar- vi blev ett gäng på kanske tolv tjejer. De gav mig ett arband med berlocker så jag ska minnas dem. Som om jag skulle kunna glömma dem.
Gab som fått körkort på tisdagen körde hem mig efter skolan och jag grät väl mest en massa. På kvällen åkte jag hem till Annie och där hade vi en bonfire, hemlagade pizzor och några av de absolut bästa människorna från det här året.
Efter att ha åkt hem med Claudine och Katie i samma bil, en biltur som var det mest deprimerande jag varit med om nästan, så somnade jag för sista gången på scotts rise 17. Morgon därpå träffade jag drama- gruppen, spelade in lite av våra scener, hängde med finaste Katie och kramade Annie hejdå. Sen återstod bara avskedet till Katie och sen så var det klart. Packade väskan. Åkte till Torquay. Myste med min fantastiska värdfamilj och sen så satt jag helt plötsligt på flygplanet och lyfte från Australiensiskt mark.
Jag kan inte beskriva i ord hur underbart, fantastiskt och omvälvande mitt utbytessår har varit.
Sista veckan tillbringade jag i the drama hall och panikrepeterade i så många timmar så det sprutade repliker ur öronen på mig om man nu kan uttrycka sig så. På onsdagen hade vi föreställning och det blev lyckat!! Det lät så på alla i alla fall.
På torsdagen hade min year level avkedslunch för mig. De bjöd på pizza och massa annat gott, visade ett bildspel som fick mig att gråta, Gab skulle ha hållit tal men hon började gråta så Zoe fick ta över, sen hade Deniz tal som fick alla att skratta och tillsist fick jag en present i form av en klocka med en känguru på. Åh de är ju för fina.
På fredagen kändes allt överkligt. Det var ju som en vanlig dag och ändå inte. Jag fick fina kort och många kramar, gick till Sicilians för lunch med alla mina närmsta tjejkompisar- vi blev ett gäng på kanske tolv tjejer. De gav mig ett arband med berlocker så jag ska minnas dem. Som om jag skulle kunna glömma dem.
Gab som fått körkort på tisdagen körde hem mig efter skolan och jag grät väl mest en massa. På kvällen åkte jag hem till Annie och där hade vi en bonfire, hemlagade pizzor och några av de absolut bästa människorna från det här året.
Efter att ha åkt hem med Claudine och Katie i samma bil, en biltur som var det mest deprimerande jag varit med om nästan, så somnade jag för sista gången på scotts rise 17. Morgon därpå träffade jag drama- gruppen, spelade in lite av våra scener, hängde med finaste Katie och kramade Annie hejdå. Sen återstod bara avskedet till Katie och sen så var det klart. Packade väskan. Åkte till Torquay. Myste med min fantastiska värdfamilj och sen så satt jag helt plötsligt på flygplanet och lyfte från Australiensiskt mark.
Jag kan inte beskriva i ord hur underbart, fantastiskt och omvälvande mitt utbytessår har varit.
bio, bliss n eso och melbourne
Sitter i skolan och reflkterar lite over det faktum att detta ar sista gangen jag kliver in pa Marian College en mandagmorgon. Nasta vecka har alla exams och sen ar det lov. och det ar ett lov jag inte kommer uppleve pa australiensisk mark. Det har aret har verkligen flygit forbi.
I fredags gick jag pa bio med mina vardsystrar och lite annat folk som utgjordes av deras pojkvanner, kusin och van. Vi tittade pa en skrackfilm jag redan glomt namnet pa men det var valdigt roligt eftersom alla var overdrivet vettskramnda.
Pa lordagsmorgonen forsov jag mig, missade taget till Melbourne och fick stressa sonder mig for att hinna till nasta. Dummadumma alarm som inte ringde... eller sa sov jag mig igenom det. Vad vet jag. Stackars tim fick vanta pa mig men klockan halv nio tog vi oss i alla fall ivag. Vid halv ett tiden rullade vi in pa flygplatsen i Melbourne och efter att ha vandrat omkring en stund hittade vi Lenah med vardfamilj.
sen borjade tararna trilla och en dryg timme senare fick vi varsin sista kram, vinkade och sen sa var Lenah borta. jag kommer sakna henne.
vi torkade sedan tararna och jag och tim irrade oss tillbaka till city med buss efter att ha vandrat runt halva flygplatsen, akt genom de flesta av melbournes fororter och suttit pa en tagstation mitt ute i ingenstans ett tag. vi motte upp annie igen, trostdrack varmchoklad, gick i affarer och hittade franska saker overallt.
sen motte vi upp katie, vinkade hejda till tim och sa hej till michael och deniz. vi fyra akte sedan till bliss n eso koncerten, dansade och sjong hela kvallen lang, akte tillbaka hem till annies brors lagenhet, spelade spel hela natten och angestade lite over att lenah inte var med oss.
efter att ha vandrat runt i fler affarer pa sondagsmorgonen tog vi taget hem och jag susade ivag pa drama reharsal som var valdigt utrottande. tva dagar till forestallning. ih.
lagger upp bilder nar jag har tid.
I fredags gick jag pa bio med mina vardsystrar och lite annat folk som utgjordes av deras pojkvanner, kusin och van. Vi tittade pa en skrackfilm jag redan glomt namnet pa men det var valdigt roligt eftersom alla var overdrivet vettskramnda.
Pa lordagsmorgonen forsov jag mig, missade taget till Melbourne och fick stressa sonder mig for att hinna till nasta. Dummadumma alarm som inte ringde... eller sa sov jag mig igenom det. Vad vet jag. Stackars tim fick vanta pa mig men klockan halv nio tog vi oss i alla fall ivag. Vid halv ett tiden rullade vi in pa flygplatsen i Melbourne och efter att ha vandrat omkring en stund hittade vi Lenah med vardfamilj.
sen borjade tararna trilla och en dryg timme senare fick vi varsin sista kram, vinkade och sen sa var Lenah borta. jag kommer sakna henne.
vi torkade sedan tararna och jag och tim irrade oss tillbaka till city med buss efter att ha vandrat runt halva flygplatsen, akt genom de flesta av melbournes fororter och suttit pa en tagstation mitt ute i ingenstans ett tag. vi motte upp annie igen, trostdrack varmchoklad, gick i affarer och hittade franska saker overallt.
sen motte vi upp katie, vinkade hejda till tim och sa hej till michael och deniz. vi fyra akte sedan till bliss n eso koncerten, dansade och sjong hela kvallen lang, akte tillbaka hem till annies brors lagenhet, spelade spel hela natten och angestade lite over att lenah inte var med oss.
efter att ha vandrat runt i fler affarer pa sondagsmorgonen tog vi taget hem och jag susade ivag pa drama reharsal som var valdigt utrottande. tva dagar till forestallning. ih.
lagger upp bilder nar jag har tid.
Bliss N Eso
Det där med att blogga har hamnat lite i andra hand. De senaste dagarna har jag mest flxat runt och fixat tusen saker. Firat Gab som fyllt 18 och repeterat drama och lite sådant och stressat klart med mitt Studio Art projekt. Nu ska jag gå och sova för att imorgon åka till Melbourne, säga hejdå till Lenah på flygplatsen (SNYFT) och sen se Bliss n Eso tjohej
puss så länge
puss så länge
