Hejjagärpsykisktutmattad
Tredje dagen i skolan avklarad och jag känner mig fortfarande förvirrad och borta. Men det blir bättre. Och jag har kommit till insikten att det faktiskt är så att folk är precis lika rädda och blyga för mig som jag är för dem. Hm.
Igår var jag och värdsyskonen på bio tillsammans med vänner till dem båda och såg Inception. Den lilla turen fick humöret att stiga väsentligt och förkylningen tycks faktiskt ha blåst bort. Vaknade upp i mitt iskalla rum imorse och när jag en timme senare nådde skolan insåg jag att det var dags för cooking för första gången. Jag fick grabba tag i någon random person från någon random årskurs och förvirrat fråga om vägen vilket resulterade i att hon genast visade mig dit. Alla är verkligen så himla bra på att visa vägen om jag behöver. Står jag och ser förvirrad ut kommer det alltid fram någon vändlig själ och frågar om jag behöver hjälp.
Cooking var i alla fall ett mycket annorlunda ämne. Jag blev genast inkastat i ett nytt projekt där vi ska designa en resturang som är barnanpassad (ideer välkommna jatack). Jag fick sedan panik-leta igenom massor av kokböcker efter ett vettigt recept eftersom vi tydligen ska laga mat imorgon. Det gick åt helvete så jag fick tillgång till en dator och med en vändlig klasskamrats hjälp lyckades vi slutligen översätta ett svenskt recept till engelska. På biologin fick en annan lika vänlig klasskamrat hjälpa mig eftersom jag inte fattar ett enda ord av alla mystiska uttryck. Egentligen är allt ganska enkelt, när jag väl förstår vad frågorna betyder. Eller hur djuren ser ut som frågorna inkluderar. Undervisningen är väldigt anpassad efter Australien så jag ligger lite efter där så att säga. Men när jag väl förstår engelskan, så är innehållet mycket lättförståligt. Det blir bättre.
Nu på kvällen åkte jag till gymmet för att titta på en basketmatch samt kolla utbudet av olika träningsmöjligheter. Upptäckte att lite alla möjliga personer från skolan befinner sig där och det glädjer mig att folk tycks känna igen mig och glatt hälsa och prata när dem ser mig. För det är svårt att vara uttåtriktad i skolan när samtalen i skolan ofta handlar om personer, platser och händer som jag inte vet om eller känner till. Men jag måste väl bara kämpa mig igenom första tiden. Puh. Det är ansträngande att vara utbytesstudent.
Igår var jag och värdsyskonen på bio tillsammans med vänner till dem båda och såg Inception. Den lilla turen fick humöret att stiga väsentligt och förkylningen tycks faktiskt ha blåst bort. Vaknade upp i mitt iskalla rum imorse och när jag en timme senare nådde skolan insåg jag att det var dags för cooking för första gången. Jag fick grabba tag i någon random person från någon random årskurs och förvirrat fråga om vägen vilket resulterade i att hon genast visade mig dit. Alla är verkligen så himla bra på att visa vägen om jag behöver. Står jag och ser förvirrad ut kommer det alltid fram någon vändlig själ och frågar om jag behöver hjälp.
Cooking var i alla fall ett mycket annorlunda ämne. Jag blev genast inkastat i ett nytt projekt där vi ska designa en resturang som är barnanpassad (ideer välkommna jatack). Jag fick sedan panik-leta igenom massor av kokböcker efter ett vettigt recept eftersom vi tydligen ska laga mat imorgon. Det gick åt helvete så jag fick tillgång till en dator och med en vändlig klasskamrats hjälp lyckades vi slutligen översätta ett svenskt recept till engelska. På biologin fick en annan lika vänlig klasskamrat hjälpa mig eftersom jag inte fattar ett enda ord av alla mystiska uttryck. Egentligen är allt ganska enkelt, när jag väl förstår vad frågorna betyder. Eller hur djuren ser ut som frågorna inkluderar. Undervisningen är väldigt anpassad efter Australien så jag ligger lite efter där så att säga. Men när jag väl förstår engelskan, så är innehållet mycket lättförståligt. Det blir bättre.
Nu på kvällen åkte jag till gymmet för att titta på en basketmatch samt kolla utbudet av olika träningsmöjligheter. Upptäckte att lite alla möjliga personer från skolan befinner sig där och det glädjer mig att folk tycks känna igen mig och glatt hälsa och prata när dem ser mig. För det är svårt att vara uttåtriktad i skolan när samtalen i skolan ofta handlar om personer, platser och händer som jag inte vet om eller känner till. Men jag måste väl bara kämpa mig igenom första tiden. Puh. Det är ansträngande att vara utbytesstudent.
Kommentarer
Postat av: sabbedownunder
Men du kära vän!
Du ska banne mig vara överlycklig att du har fått göra SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ många roliga saker de första veckorna! Jag vill oxå åka till en farm mitt ute i ingenstans, jag vill jaga ponny (senaste hästen jag såg var en polishäst med en mycket otrevlig polis på ryggen) Och alla uttryck WOW!!! vill oxå! min skola är invaderad med kineser! här bli de bara ching chong uttryck vart man än vänder nyllet. Det är bestämt, jag åker ner o hälsar på dig för att uppleva det där riktiga australien som du har hamnat i :P KRAM! <3 ring snart om de e gratis för dig ;)
Postat av: Anonym
hahah gillar, "Händer som jag inte vet om"... klart man blir förvirrad! Mer bilder ffs!! :D
Trackback
