aussielinda

Skoldagen. Numera plockar jag inte ut datorer ur blåa skåp och springer in till lektioner med enbart strumpor på fötterna. Nepp. Inga mera turer till globalas fik och yoghurthämtning i matsalen. Eller timmar i fönster efter skolans slut. För numera rusar jag med långa kliv för att hinna in i hemklassrummet innan klockan tutar. Sliter ur böcker ur ett rörigt skåp och tittar på när resten ber någon slags bön som ingen riktigt tar seriöst. Klockan tutar igen och ut ur klassrummet kliver jag ut i en korridor där uniformsklädda personer vandrar till utspridda klassrum. I klassrummet sitter sedan elever i en salig röra och plockar ut pennor från pennskrin som är stora som väskor. Lektionerna enligt metoden läs-denna-text-svara-på-dem-här-frågorna och tid som går långsamt. Klockan som turar igen och elever som lämnar böcker och vandrar till cafeluckan där det lämnas toast och köps godis. Runda bord och runda pallar under ett tygtak och personer som spelar basket på en blå basketplan. Extrem humor, skratt, allmän röra och höga ljud. Vind som får oss alla att frysa. Frysa mycket. Och lärare som vadnrar runt i gula västar för att hindra elever från att gå in under rast. Klockan som tutar igen och alla som strövar till skåpen för att hämta böcker. Jag som alltid får vända för att jag glömt att jag måste ta med mig böcker till två lektioner samtidigt. Jahapp. Lektioner igen. Förbjudet att gå utanför klassrummet utan lärarens tillåtelse. Lunch. Kö vid cafeluckan bland babblande elever. Mer tid på runa pallar. Klockan som tutar. Lektion. Klockan som tutar. Hemklassrum. Information. Tack och hej. Mot skolbuss/föräldrar som plockar upp. En helt vanlig dag at marian college.