Bara väldigt irriterande
En gång i tiden bodde jag i Sverige och vad jag vet så hade jag även ett immunförsvar. Vad som sedan hände vet jag inte riktigt men jag tror att jag lämnade det där immunförsvaret bakom mig när jag satte mig på planet för nu är jag, ännu en gång, sjuk. Efter två lektioner i skolan konstaterade jag därför att nej, detta går inte. Hosta, lätt yrsel, röst som fösvinner och snuva + skola är ej en kombination jag rekomenderar. Eftersom jag hade hört det ryktas om att man måste skriva ut sig från skolan frågade jag ett stycke klasskamrat hurvida detta var sant eller ej och fick bekräftat att japp, gå till the headoffice och säg att du mår dåligt så kontaktar dem din värdfamilj. Efter den ständiga hejdå frasen "see ya" (alla använder den ofta och mycket) släpade jag mig därför bort till detta headoffice och förklarade att jag mådde dåligt och tänkte gå hem.
"Vi måste bara ringa till din värdfamilj då" sa hon som satt där. Ja. Det var väl inget konstigt med det tänkte jag. Men sedan svarar ingen på nummer 1. Eller 2. Eller 3. "But can't I just walk home?" frågade jag då. Nepp. Vi måste ha deras tillåtelse och dem måste komma och plocka upp dig. "So we have to wait until they call me back, but I will try to call them while you're waiting". Waiting. VADÅ WAITING. Skrek min trötta hjärna inombords. För med den meningen blev jag visad till ett vilorum med blåväggar och en säng. Där fick ligga och vänta på bättre tider. Jag funderade på vad som skulle hända om dem inte fick tag i min värdfamilj. SKulle jag då vara tvungen och ligga där till skoldagens slut? Som tur var fick dem slutligen tag i min värdpappa som kom och plockade upp mig. Men helt klart ett exempel på hur få regler vi har i Sverige. Och hur nogranna dem är med vissa regler här. Suck. Nu är jag i alla fall hemma. Förövrigt känns det konstigt att säga hemma. Hemma är ju liksom i Sverige. Men vad är detta om inte ett hemma? Vet inte. Åh. Jag hatar att vara sjuk.
"Vi måste bara ringa till din värdfamilj då" sa hon som satt där. Ja. Det var väl inget konstigt med det tänkte jag. Men sedan svarar ingen på nummer 1. Eller 2. Eller 3. "But can't I just walk home?" frågade jag då. Nepp. Vi måste ha deras tillåtelse och dem måste komma och plocka upp dig. "So we have to wait until they call me back, but I will try to call them while you're waiting". Waiting. VADÅ WAITING. Skrek min trötta hjärna inombords. För med den meningen blev jag visad till ett vilorum med blåväggar och en säng. Där fick ligga och vänta på bättre tider. Jag funderade på vad som skulle hända om dem inte fick tag i min värdfamilj. SKulle jag då vara tvungen och ligga där till skoldagens slut? Som tur var fick dem slutligen tag i min värdpappa som kom och plockade upp mig. Men helt klart ett exempel på hur få regler vi har i Sverige. Och hur nogranna dem är med vissa regler här. Suck. Nu är jag i alla fall hemma. Förövrigt känns det konstigt att säga hemma. Hemma är ju liksom i Sverige. Men vad är detta om inte ett hemma? Vet inte. Åh. Jag hatar att vara sjuk.
Kommentarer
Trackback
