Bland blåa uniformer
Igår tog värdbror med mig på en tur till nationalparken som ligger 30 min med bil här ifrån. I hans blåa bil gasade vi fram längs vägarna som går genom aller av träd, brevid enorma slätter och förbi får och kor som betar. Jag konstaterade också att längs vägkanterna så sitter det inte längre skyltar som varnar för älgar, utan här varnas det för kängurus runt varje sväng. Anledningen till det förstod jag inte riktigt förens vi stannade bilen för att gå och hälsa på en stor flock med kängurus! Där stod de där mystiska djuren fridfullt på en äng och snappade åt sig grässtrån från marken.
Vi åkte sedan upp högt, högt på ett berg för att titta på utsikten som var något helt otroligt. Bergen, sjöarna, skogarna. Ja, allt det där är helt fantastiskt. På kvällen var det musikkväll på Ararats lokala pub så familjen tog med mig dit för att lyssna på diverse vänner som spelade. Stämmningen var sådär fantastisk som det nog bara kan vara på platser där alla nästan känner alla. Fick alltså ta del av den glada kulturen här med alla sina knäppa och humorfyllda människor. Under kvällen så insåg jag också hur bra detta år faktiskt kommer att bli.
Imorse vaknade jag upp och insåg att det var dags för den där skrämmande första skoldagen. Ur lådan drog jag ut kläderna som bildar Marian College skoluniform. Jag tittade mig sedan i spegeln och konstaterade att detta nog inte var något jag skulle sätta på mig i vanliga fall. Lovar att fota mig själv i denna utstyrsel och lägga upp!
Korridorena i skolan var fulla av blåklädda ungdomar som alla skrattade högt och som säkert vandrade in i klassrummen. En vilsen jag fick hjälp till de rätta klassrummen och sen bestod utmaningen i att försöka förstå detta mystiska skolsystem. Men eleverna tog emot mig med öppna armar och snart blev även jag en av de där skrattande personerna. Frågorna om Sverige smög sig också in lite här och där, "är alla svenska tjejer blonda?? Jag har hört det." eller "Vet du vad basket är?? Har ni det i Schweitz, jag menar Sverige?". Ja. Ni fattar.
Skollunchen kändes som att jag blivit förflyttad in i en av de där high school filmerna. Vid mitt bord satt det en rad tjattrande elever som skvallrade fritt och pekade ut över skolgården för att tala om vilka som var knäppa osv.osv. Men glada är dem alla. Och trevliga. Jag tror att jag kommer trivas bra. Mycket bra.
Nu har min dator internet men bilduppladningen går segt pga segt internet. Men det kommer. Jag lovar.
Vi åkte sedan upp högt, högt på ett berg för att titta på utsikten som var något helt otroligt. Bergen, sjöarna, skogarna. Ja, allt det där är helt fantastiskt. På kvällen var det musikkväll på Ararats lokala pub så familjen tog med mig dit för att lyssna på diverse vänner som spelade. Stämmningen var sådär fantastisk som det nog bara kan vara på platser där alla nästan känner alla. Fick alltså ta del av den glada kulturen här med alla sina knäppa och humorfyllda människor. Under kvällen så insåg jag också hur bra detta år faktiskt kommer att bli.
Imorse vaknade jag upp och insåg att det var dags för den där skrämmande första skoldagen. Ur lådan drog jag ut kläderna som bildar Marian College skoluniform. Jag tittade mig sedan i spegeln och konstaterade att detta nog inte var något jag skulle sätta på mig i vanliga fall. Lovar att fota mig själv i denna utstyrsel och lägga upp!
Korridorena i skolan var fulla av blåklädda ungdomar som alla skrattade högt och som säkert vandrade in i klassrummen. En vilsen jag fick hjälp till de rätta klassrummen och sen bestod utmaningen i att försöka förstå detta mystiska skolsystem. Men eleverna tog emot mig med öppna armar och snart blev även jag en av de där skrattande personerna. Frågorna om Sverige smög sig också in lite här och där, "är alla svenska tjejer blonda?? Jag har hört det." eller "Vet du vad basket är?? Har ni det i Schweitz, jag menar Sverige?". Ja. Ni fattar.
Skollunchen kändes som att jag blivit förflyttad in i en av de där high school filmerna. Vid mitt bord satt det en rad tjattrande elever som skvallrade fritt och pekade ut över skolgården för att tala om vilka som var knäppa osv.osv. Men glada är dem alla. Och trevliga. Jag tror att jag kommer trivas bra. Mycket bra.
Nu har min dator internet men bilduppladningen går segt pga segt internet. Men det kommer. Jag lovar.
Kommentarer
Trackback
