Ska vi kalla det historien varför jag ska flytta in hos Zoe?
Nemen vad säger ni? Dags för lite ärlighet här i bloggen? Först: Grattis. Ni lyckades logga in. Får se om jag så småning om tar bort lösenordet, det återstår att se.
Så varför allt detta?
Jo, för ett par månader sedan satt jag inklämd mellan mina kära värdsyskon på väg hem från familjens bilsemester och jag även påväg hem från den där safarituren jag aldrig slutar tjata om. Där satt jag, med Chelsea på vänster sida och med Steven på andra och insåg att nej. Detta kommer inte fungera längre. Min värdsysters negativa kommentarer östes ut över mig. Likaså bråken i bilen. "Du kommer märka att vi är en familj som pratar om allt och har roligt tillsammans när vi åker hem imorgon" hade mina båda värdföräldrar sagt kvällen innan. Jaha tänkte jag där i bilen och lyssnade på ännu fler bråk som utbröt eller på den tryckande tystaden som uppstod efter. Två dagar inklämd i den där orange hot rod bilen fick mig att inse. Nej, nu räcker det. Jag är bara på utbyte en gång i livet. Dags för förändring.
Jag tror också att det var lite människorna på den där resan som också fick mig att inse att jag var (är) felplacerad. Människorna i skolan hade väl varnat mig redan från början. Sedan min första dag här har dem frågat lite försiktigt vad jag egentligen tycker om den där familjen. Efter resan insåg jag vad dem hela tiden menat. Eftersom jag plötsligt var den där personen som berättade knasiga historier om sin värdfamilj. Den personen man alltid tror ska vara någon annan.
Nu såhär ett par månader senare sover jag fortfarade i samma säng. Vaknar upp av samma röst på morgonen som kliver in i mitt rum utan en tanke på att jag kanske inte vill ha henne runt stökandes i mitt rum. För två veckor sedan, exakt, berättade jag för familjen att jag kommer flytta. Flytta in hos Zoe vars namn ni kanske märkt dykt upp i bloggen ganska ofta. Samtalet med familjen fick mig att inse att känslan har varit rätt hela tiden. Jag bad om att få stanna hemma från bilsemestern de skulle på under helgen pga vad jag just berättat för dem och det fick min kära värdmamma att go crazy. Dem är inte riktigt kloka. Det hela slutade med att jag sov hos vänner, dem åkte iväg på bilsemester och låste dörren utan att erbjuda mig nyckel. Ringde STS gjorde hon också och försökte sätta mig i trubbel samt berättade för alla hennes jobbar kollegor att jag är en förfärlig person. Värdsyster har dessutom tydligen "spionerat" på mig i skolan efter det där samtalet.
Så nu har jag fått vidta diverse åtgärder så som att sätta lösenord på denna blogg och sova med en papperslapp tryckt över nyckelhålet eftersom jag här om dagen insåg att dem kikar in igenom det för att se om jag använder min dator. Likaså har jag insett att min värdmamma går igenom mina lådor när jag är borta på jakt efter bevis som skulle kunna få mig hemskickad. För hon är sårad. Förudmjukad. Och alldeles utom sig av ilsa. Inte för att hon visar det på ytan. Nej. Vi leker glada familjen vi. Men det är under ytan. bakom leendet som allt döljer sig. Så tro inte att jag bor i ett helvete just nu. det gör jag inte. Psykiskt påfrestande är det. Men de spelar teater för mig. För de vet inte att jag vet hur arga dem egentligen är. Så för att vara helt ärlig så är familjen snällare än någonsin. Men det är falskt. Och så kommer de där sarkastiska kommentererna lite titt som tätt. Men om det inte vore för min area rep och vännerna med föräldrar som jobbar med min värdmamma så skulle jag tro att de tog detta förträffligt bra.
Det känns väl också viktigt att jag klargör att jag verkligen tyckte om familjen först. De har försökt. Ställt upp och skjusat runt mig. Inte krävt så mycket av mig här i huset. Men de är trångsynta. Lever i sin egen lilla bubbla som inte rymmer nya perspektiv. De är inne i sin hot rod värld. Jag har sedan ganska långt tillbaka insett att min värdmamma är en svår person att ha att göra med. Men det är väl först nu jag insett precis hur svår hon är.
Igår fick jag sms från Sarah (min fantastiska are rep) som sa att jag antagligen kommer flytta nästa vecka. TILLSLUT. De har jobbat så fruktansvärt långsamt. Aja. Just nu skrattar jag mest åt allt. Att jag hamnade i en sådan där historia man läser om innan man åker på utbyte. Finns väl hur mycket som helst jag skulle kunna skriva om detta. Anledningarna till att jag flyttar osv. som fanns innan det där samtalet. Men jag tror de flesta av er läsare redan vet.
Raderar väl förmodligen det här inlägget när jag tar bort lösenordet. Men nu vet ni i alla fall.
Tack och hej.
Så varför allt detta?
Jo, för ett par månader sedan satt jag inklämd mellan mina kära värdsyskon på väg hem från familjens bilsemester och jag även påväg hem från den där safarituren jag aldrig slutar tjata om. Där satt jag, med Chelsea på vänster sida och med Steven på andra och insåg att nej. Detta kommer inte fungera längre. Min värdsysters negativa kommentarer östes ut över mig. Likaså bråken i bilen. "Du kommer märka att vi är en familj som pratar om allt och har roligt tillsammans när vi åker hem imorgon" hade mina båda värdföräldrar sagt kvällen innan. Jaha tänkte jag där i bilen och lyssnade på ännu fler bråk som utbröt eller på den tryckande tystaden som uppstod efter. Två dagar inklämd i den där orange hot rod bilen fick mig att inse. Nej, nu räcker det. Jag är bara på utbyte en gång i livet. Dags för förändring.
Jag tror också att det var lite människorna på den där resan som också fick mig att inse att jag var (är) felplacerad. Människorna i skolan hade väl varnat mig redan från början. Sedan min första dag här har dem frågat lite försiktigt vad jag egentligen tycker om den där familjen. Efter resan insåg jag vad dem hela tiden menat. Eftersom jag plötsligt var den där personen som berättade knasiga historier om sin värdfamilj. Den personen man alltid tror ska vara någon annan.
Nu såhär ett par månader senare sover jag fortfarade i samma säng. Vaknar upp av samma röst på morgonen som kliver in i mitt rum utan en tanke på att jag kanske inte vill ha henne runt stökandes i mitt rum. För två veckor sedan, exakt, berättade jag för familjen att jag kommer flytta. Flytta in hos Zoe vars namn ni kanske märkt dykt upp i bloggen ganska ofta. Samtalet med familjen fick mig att inse att känslan har varit rätt hela tiden. Jag bad om att få stanna hemma från bilsemestern de skulle på under helgen pga vad jag just berättat för dem och det fick min kära värdmamma att go crazy. Dem är inte riktigt kloka. Det hela slutade med att jag sov hos vänner, dem åkte iväg på bilsemester och låste dörren utan att erbjuda mig nyckel. Ringde STS gjorde hon också och försökte sätta mig i trubbel samt berättade för alla hennes jobbar kollegor att jag är en förfärlig person. Värdsyster har dessutom tydligen "spionerat" på mig i skolan efter det där samtalet.
Så nu har jag fått vidta diverse åtgärder så som att sätta lösenord på denna blogg och sova med en papperslapp tryckt över nyckelhålet eftersom jag här om dagen insåg att dem kikar in igenom det för att se om jag använder min dator. Likaså har jag insett att min värdmamma går igenom mina lådor när jag är borta på jakt efter bevis som skulle kunna få mig hemskickad. För hon är sårad. Förudmjukad. Och alldeles utom sig av ilsa. Inte för att hon visar det på ytan. Nej. Vi leker glada familjen vi. Men det är under ytan. bakom leendet som allt döljer sig. Så tro inte att jag bor i ett helvete just nu. det gör jag inte. Psykiskt påfrestande är det. Men de spelar teater för mig. För de vet inte att jag vet hur arga dem egentligen är. Så för att vara helt ärlig så är familjen snällare än någonsin. Men det är falskt. Och så kommer de där sarkastiska kommentererna lite titt som tätt. Men om det inte vore för min area rep och vännerna med föräldrar som jobbar med min värdmamma så skulle jag tro att de tog detta förträffligt bra.
Det känns väl också viktigt att jag klargör att jag verkligen tyckte om familjen först. De har försökt. Ställt upp och skjusat runt mig. Inte krävt så mycket av mig här i huset. Men de är trångsynta. Lever i sin egen lilla bubbla som inte rymmer nya perspektiv. De är inne i sin hot rod värld. Jag har sedan ganska långt tillbaka insett att min värdmamma är en svår person att ha att göra med. Men det är väl först nu jag insett precis hur svår hon är.
Igår fick jag sms från Sarah (min fantastiska are rep) som sa att jag antagligen kommer flytta nästa vecka. TILLSLUT. De har jobbat så fruktansvärt långsamt. Aja. Just nu skrattar jag mest åt allt. Att jag hamnade i en sådan där historia man läser om innan man åker på utbyte. Finns väl hur mycket som helst jag skulle kunna skriva om detta. Anledningarna till att jag flyttar osv. som fanns innan det där samtalet. Men jag tror de flesta av er läsare redan vet.
Raderar väl förmodligen det här inlägget när jag tar bort lösenordet. Men nu vet ni i alla fall.
Tack och hej.
Kommentarer
Trackback
