Xoxo Gossip Girl
Efter tisdagens hårbestyr tog jag mig iväg för zumba för att sedan åka tillbaka till familjen för middag och efter det bli upplockad av Annies mamma och åka hem till dem för att hänga med Lenah och Annie (Lenahs värdsyster). Ute var det mörkt och när vi slutligen svängde av från motorvägen som tog oss ut ur byn var det in på en orangeröd grusväg som slingrade sig rätt in i bushen. Efter ganska många minuter nådde vi deras hus som verkligen låg mitt ute i ingenstans. Inga grannar. Inga människor. Inga förbipasserande bilar. Bara skogen och tystnaden. Och så deras mysiga hus. De flesta väggarna var i målat tegel och där fanns vedspis och fönster som vette ut mot skogen och bergen i bakgrunden. En sådan där plats som jag älskade från första början.
Efter lite sen middag drog Annie ut Gossip Girl ur bokhyllan och jag blev töntigt glad. Har väl under de gånga fyra månaderna mest tittat på Top Gear och nyheter. Kontrasten var också ganska rolig, från ett litet hus i bushen in i Gossip Girls värld av skvaller och mode. Efter ganska många avsnitt plumsade vi alla i alla fall i säng men Lenah och jag låg väl vakna ganska så länge och öste ur oss alla sådana där funderingar som dyker upp i de flesta utbytesstudenters små huvuden.
På morgonen flög Annie in i rummet och skrek att NU är det december och kastade Lenahs adventskalander i huvudet på henne. Jag drog täcket över huvudet och sov ett par timmar till för att sedan vakna upp och inse vilken otrolig träningsverk jag hade (och fortfarande har). Jag bör nog snarast möjligt ta tag i det där med träning igen. Hur som helst, resten av dagen tittade vi mer på Gossip Girl (fast det fick bli gamla avsnitt eftersom Annies bror gömt nya skivan eftersom han tyckte att vi var för beroende) och bara tog det lugnt.
På eftermiddagen fick jag ett sms från Monique med en inbjudan till hennes place så någon timme senare hoppade vi in i bilen och skumpade tillbaka längs den slingriga vägen in "to town" och tillbringade kvällen där tillsammans med sisådär femtonandra andra glada själar. Gjorde väl allt från att kasta basketboll till att åka scooter ner längs vägen (och sparka/putta oss upp igen när batteriet tog slut). Jag åkte sedan hem till Lenah och Annie igen och sov ytterligare en natt där.
Klockan kvart i sju kommande morgon var jag och Annie dock tvunga att kliva upp för att hinna till skolbussen (lättaste sättet att ta sig in till byn). Dock såg jag fram emot denna lilla tur. Skolbuss liksom. Det är ju inget man provar på varje dag. Och även fast vi inte snackar någon gul amerikansk high schools buss så var det ändå en upplevelse. Year 7,8,9 går nämligen fortfarande i skolan så det var folk i dessa åldrar som hoppade på bussen, alla iklädda skoluniform. De lever ett så annorlunda liv. Längs vägen plockade vi upp barn som blivit avdroppade av föräldrar vid vägkanten eftersom de bor liksom Annies familj så långt bort att de behöver skjusas till skolbussen. Alla barn som lever ute på gårdar runt Ararat och alla barn som bor mitt ute i bushen. Ja, lite speciellt var det allt att åka runt på dessa små vägar, mellan stora fält och in genom små skogspartier med alla dessa höga träd för att sedan se Marian College tornet dyka upp och sedan alla små affärer som ligger längs main street. Två helt klart strålande dagar.
Lenah och jag innan formal hemma hos Gab
Efter lite sen middag drog Annie ut Gossip Girl ur bokhyllan och jag blev töntigt glad. Har väl under de gånga fyra månaderna mest tittat på Top Gear och nyheter. Kontrasten var också ganska rolig, från ett litet hus i bushen in i Gossip Girls värld av skvaller och mode. Efter ganska många avsnitt plumsade vi alla i alla fall i säng men Lenah och jag låg väl vakna ganska så länge och öste ur oss alla sådana där funderingar som dyker upp i de flesta utbytesstudenters små huvuden.
På morgonen flög Annie in i rummet och skrek att NU är det december och kastade Lenahs adventskalander i huvudet på henne. Jag drog täcket över huvudet och sov ett par timmar till för att sedan vakna upp och inse vilken otrolig träningsverk jag hade (och fortfarande har). Jag bör nog snarast möjligt ta tag i det där med träning igen. Hur som helst, resten av dagen tittade vi mer på Gossip Girl (fast det fick bli gamla avsnitt eftersom Annies bror gömt nya skivan eftersom han tyckte att vi var för beroende) och bara tog det lugnt.
På eftermiddagen fick jag ett sms från Monique med en inbjudan till hennes place så någon timme senare hoppade vi in i bilen och skumpade tillbaka längs den slingriga vägen in "to town" och tillbringade kvällen där tillsammans med sisådär femtonandra andra glada själar. Gjorde väl allt från att kasta basketboll till att åka scooter ner längs vägen (och sparka/putta oss upp igen när batteriet tog slut). Jag åkte sedan hem till Lenah och Annie igen och sov ytterligare en natt där.
Klockan kvart i sju kommande morgon var jag och Annie dock tvunga att kliva upp för att hinna till skolbussen (lättaste sättet att ta sig in till byn). Dock såg jag fram emot denna lilla tur. Skolbuss liksom. Det är ju inget man provar på varje dag. Och även fast vi inte snackar någon gul amerikansk high schools buss så var det ändå en upplevelse. Year 7,8,9 går nämligen fortfarande i skolan så det var folk i dessa åldrar som hoppade på bussen, alla iklädda skoluniform. De lever ett så annorlunda liv. Längs vägen plockade vi upp barn som blivit avdroppade av föräldrar vid vägkanten eftersom de bor liksom Annies familj så långt bort att de behöver skjusas till skolbussen. Alla barn som lever ute på gårdar runt Ararat och alla barn som bor mitt ute i bushen. Ja, lite speciellt var det allt att åka runt på dessa små vägar, mellan stora fält och in genom små skogspartier med alla dessa höga träd för att sedan se Marian College tornet dyka upp och sedan alla små affärer som ligger längs main street. Två helt klart strålande dagar.
Lenah och jag innan formal hemma hos Gab
Kommentarer
Trackback
