aussielinda

Ville väl mest bara säga att jag lever. Och att jag SKA skriva om dessa två fantastiska veckor som förflutit. Men inte nu. Jag lever i alla fall. Försöker för tillfället mest bara vänja mig vid att inte vakna upp i ett rörigt, grönt tält. Att inte längre öppna ett blixlås varje morgon och mötas av soluppgång. Att inte längre äta frukost med 44 andra härliga personer på små stolar. Att inte längre sitta på en buss i timmar och att inte längre upptäcka massa underbara platser varje dag. Vänja mig helt enkelt. Vänja mig vid att återgå till en vardag.