Åtta dagar vid en flod kallad Murray River
Veckan började med att jag och sju andra peppade människor trängde in oss i familjens minibuss bland väskor och kuddar för att sedan följa efter de andra bilarna som tillsammans med bussen bildade ett led av personer som alla skulle till samma destination: Murray River. Under veckan kom och gick vänner till familjen i alla åldrar. Däribland var ca tio stycken i åldrarna 16-20, släktingar som vänner. Det känns som att jag varit på läger i en vecka. Ett väldigt, väldigt, väldigt lyckat läger.
För att sammanfatta veckan:
Efter timmar av musik på hög volym och kanske lite sömn däremellan för min del så nådde vi en rödorange grusväg som slingrade sig in bland låga växter fram till floden och huset. Där lastade vi av all packning för att sedan dra på oss badkläder och vandra ner till vattnet.
Sedan inledde vi en dag som var första av väldigt många andra liknande dagar.
Om kvällarna åkte vi båt upp längs floden i solnedgången, satt utanför huset till långt in på natten eller spelade footy, cricket eller andra spel jag helt glömt bort namnet på.
...om dagarna mest bara åkte vi allt möjligt efter båten, däribland livsfarliga ringturer där jag mer än en gång åkte av och slog i vattnet. Jag lärde mig även att åka kneeboard vilket visade sig vara förträffligt roligt. Solen lyste varje dag och så småningo förvandlades håret till dreads och huden blev sådär smutsbrun som den ska vara när man lever vid vattnet.
Nytt år blev det också vilket vi firade med mer båtåkande, musik, smällare, dans och cricket spel.
En kväll åkte vi till den lokala lilla puben där det inte gick att få den minsta täckning på mobilen och där människorna som vandrade in var som hämtade ut crocidile dundee. Där käkade vi middag och spelade biljard innan vi åkte till huset igen och skrattade mest hela natten.
En annan kväll åkte vi med bilen ut längs vägarna som sträcker sig genom platta åker landskap. Såhär såg det ut på en av platserna vi stannade vid:
Under veckan tappade jag helt uppfattningen om vilken dag det var. Eller vad klockan var. Hur många nätter vi varit där och hur många nätter vi hade kvar. Jag bara levde i nuet och njöt av det som är Australien. Denna vecka har varit något alldeles speciellt.
För att sammanfatta veckan:
Efter timmar av musik på hög volym och kanske lite sömn däremellan för min del så nådde vi en rödorange grusväg som slingrade sig in bland låga växter fram till floden och huset. Där lastade vi av all packning för att sedan dra på oss badkläder och vandra ner till vattnet.
Sedan inledde vi en dag som var första av väldigt många andra liknande dagar.
Om kvällarna åkte vi båt upp längs floden i solnedgången, satt utanför huset till långt in på natten eller spelade footy, cricket eller andra spel jag helt glömt bort namnet på.
...om dagarna mest bara åkte vi allt möjligt efter båten, däribland livsfarliga ringturer där jag mer än en gång åkte av och slog i vattnet. Jag lärde mig även att åka kneeboard vilket visade sig vara förträffligt roligt. Solen lyste varje dag och så småningo förvandlades håret till dreads och huden blev sådär smutsbrun som den ska vara när man lever vid vattnet.
Nytt år blev det också vilket vi firade med mer båtåkande, musik, smällare, dans och cricket spel.
En kväll åkte vi till den lokala lilla puben där det inte gick att få den minsta täckning på mobilen och där människorna som vandrade in var som hämtade ut crocidile dundee. Där käkade vi middag och spelade biljard innan vi åkte till huset igen och skrattade mest hela natten.
En annan kväll åkte vi med bilen ut längs vägarna som sträcker sig genom platta åker landskap. Såhär såg det ut på en av platserna vi stannade vid:
Under veckan tappade jag helt uppfattningen om vilken dag det var. Eller vad klockan var. Hur många nätter vi varit där och hur många nätter vi hade kvar. Jag bara levde i nuet och njöt av det som är Australien. Denna vecka har varit något alldeles speciellt.
Kommentarer
Trackback
