aussielinda

Precis som rubriken visar så ligger lite av mina tankar i Sverige idag. Inte är det hemlängtan. Mest bara att det är skönt att ta en liten paus. En paus från den konstiga accenten, från extremhumorn och vegimite.

Veckan har flutit på i ett ganska snabbt tempo men utan några större händelser. Hoppade säkert en meter upp i luften på en av mina dagliga promenader eftersom det låg två hyfsat stora ödlor och solade sig i gräset 50 cm ifrån där jag satte min fot. Dansade zumba igen i tisdags. Var på "klädpartajj" men värmamma igår. En intressant tillställning med ett gäng damr i åldern fyrtio till sjuttio års åldern vars nästan allas storlek uppmätttes till både det dubba och det trippla av min egen. Var väl kanske inte en sådan där jätte spännande upplevelse måste jag ju erkänna.

Igår hade vi också catering för all year eleven teachers. Det innebar att nästan hela dagen avsattes för cooking och vi lagade en trerättersmåltid innehållandes allt från turkiskt bröd till chokladpraliner. Själv var jag ansvarig för huvudrätten tillsammans med Demi och Dani. Mums. Dock blev det en hel del mat över som vi alla vräkte i oss. Det slutade med att vi låg helt utlsagna i gräset på skolgården och nästan somnade i solen. Jag var fortfarande mätt när jag vaknade imorse.

Men annars så har dem senaste tre dagarna förflutit så himla bra. Tror det är någon social- spärr som börjar släppa. Nu hoppas jag bara på att det fortsätter likadant. För oj vad allt är mycket roligare när jag vågar prata på och skratta som vanligt. Dem är ju allt bra roliga dessa aussies.

Nu ligger Holley vid mina fötter och snarkar. Det är fredag. Jag har inga planer alls och ganska mycket huvudvärk. Men livet är rätt bra ändå. Och om ett par veckor då. Då blir det förändring.


I brist på kamera langar jag bara gamla bilder. Helt galet vad jag saknar att ha en kamera. Åh.

Igår mötte jag Lénah klockan kvart i tre utanför the town hall för att bara prata av oss om allt som ingår i ordet utbytesstudent. Vi båda konstaterade att det kändes konstigt att det var första "fikan" i Australien. Det är förövrigt ett ord jag saknar. Det finns liksom inte riktigt på engelska. Kanske av den anledningen att det inte BEHÖVS på samma sätt. För här är det ingen som bara sätter sig på ett cafe för att prata. Inte i min ålder i all fall. Men eftersom vi båda saknat att fika så beslutade vi oss för att leta reda på ett cafe och sätta oss där. Där blev det många timmar av pratande och det var väldigt skönt att få höra från någon som upplevt nästan exakt samma situationer som jag själv.

På kvällen åkte vi till Monique vars familj hade en stor bonfire. Dit trillade det sedan in alla möjliga personer från skolan och kvällen bestod av massa dans, prat och givetvis skratt. Humorn här är verkligen extremt rolig. Men för att göra en händelserik och lång kväll kort- jag var vaken alldeles för länge och sov kvar hos Monique. Men fint var det. Att sitta mitt i natten med en liten grupp människor framför brasglöden, veta att bergen finns bakom dimman och lyssna på ljuden från alla vakna djur.

Idag har jag mest bara promenerat och legat i solen som hittat tillbaka. Stark som tusan är solen förövrigt. Efter fem minuter hade jag redan en linje efter shortsen. Solkrämen kommer nog bli min bästa vän de närmsta månaderna.

Aussieslang är ju något alldeles eget och trots att jag förstår det mesta numera så dyker det ibland upp nya ord som gör mig förvirrad. Idag var det ordet "cracker". Fick ett sms från Monique i sammanhanget att jag ska hem till henne imorgon eftersom hennes familj ska ha en bonfire. Säger tack för inbjudan och får tillbaka "As if I wouldn't you're a cracker". På promenad som jag var svarade jag något och gick sedan och funderade på vad "cracker" egentligen betyder. Tillsut sökte jag upp det på google translate och fick upp följande alternativ:

1. KRACKER
2. SMÄLLARE
3. FANTASTISK PERSON
4. TUNT SMÖRGÅSKEX
5. SMÄLLKARAMELL
6. EN SOM KNÄCKER

När jag berättade för Monique att jag varit tvungen att översätta det dog hon lite lätt av skratt och förklarade att det betyder att lite detsamma som "funny". Så nu kan jag lägga det ordet till mina nya aussieslang kunskaper.

Idag klippte jag håret hos en vän till Zoe och sen har jag varit promenad som vanligt. Igår flög det två gröna pepegojor förbi mitt huvud och dag gick jag ut genom dörren i skolan och möttes av en elev som höll i en ödla som han hittat på området! Slutsats: Jag är verkligen inte i Sverige längre.

Zumbadans i tisdags var en helt klart rolig upplevelse. Hela salen var fylld med människor i alla möjliga åldrar, alla redo för att skaka lite rumpa! Kul som tusan var det i alla fall.

Denna vecka har varit year 12s sista och därför har dem vandrat runt utklädda efter olika teman för varje dag. Kontrasten blir extrem när skoluniformsklädda elever vandrar runt brevid gröna monster, präster, tetrisbitar osv. Vi fick oss många skratt åt alla dessa utstyrslar.

Skolavslutning "graduation" hade dem idag och det var  nog så olikt det kan bli Sverige. Inte på ett bra sätt måste jag nog säga. Eleverna tackade av lärarna genom att ge dem priser och driva lite om dem. (vänta lite, borde inte LÄRARNA tacka ELEVERNA också??) Sedan ställde sig alla andra elever på en lång rad och applåderade medan dem lugn vandrade ut från skolan. Lite tråkigt måste jag säga att det hela var. Särkilt med tanke på att alla andra elever sedan bara gick tillbaka till klassrummen. Inte ens föräldrar och vänner var där för att fira deras graduation. LAME. Men något som däremot var väldigt fint var att alla elever skrivit önskningar och förhoppningar på varsin heliumbalong som dem sedan släppte. Dessa balonger susade sedan mot den blåa himlen för att sedan försvinna. Fint. Dock kretsar väl Australiensarnas graduation mer kring schoolis som tar vid om ett par veckor. Det är en resa på en vecka som nästan alla gör för att fira konstant i en vecka. Och det kanske väger upp den extremt lama skolavslutningen. Efter att alla year twelves lämnat skolan utbrast många av mina vänner "om exakt tolv månader är det vi". Lite bittert svarade jag då "Om två och ett halvt år är det där jag". Men vet ni? Det känns faktiskt helt okej.

Måste bara säga att man vet att när man utbytesstudent på riktigt när en gamla svenska kläder faktiskt inte sitter lika bra längre. När kjolarna inte riktigt går upp över höfterna och jeansen är sådär obekväma för att dem blivit så tajta. Det hela är väl en effekt av x-antal rostade mackor om dagen och nya erfarenheter såsom kycckling på burk och yoghurt med rulltårts smak... Jaja. I alla fall:

Resten av helgen tillbringade jag ute på farmen. Där kördes det bil igen och jag lyckades nästan backa in i ett träd till värsyskonens och deras kusin stora förskräckelse. Men ingen skada skedd. Både vi och bilen lever och är glada. På kvällen tittade vi på fyverkerier och eftersom vädret inte var det bästa under lördagkvällen utan mycket kallt fick jag lite nyårs känsla. Nämde jag föresten att det- håll i er. SNÖADE i fredags? Jajamensan. Där försökte jag springa ut från Town Hall efter balen i klackar och i alldeles för kalla kläder och från himlen trillade det lite snöblandat reg. Jaha tänkte jag. Var ju meningen att jag skulle slippa det där. Nu är dock solen tillbaka och värmen smyger sig på likaså.

Annars flyter livet på bra. Förändringar är docck nära. Roliga sådana. Men det tänker jag ta när aaallt är klart. Somsagt. Bloggen är ju utsatt för diverse översätning. Om någon timme beger jag mig mot zumba- dans. Tror inte det finns så mycket mer att skriva nu.

Tillbaka igen hos vanliga värdfamiljen. Fast det har varit mysigt att se något nytt för ett par dagar. Full fart har det varit eftersom den andra familjen hade en hel drös med barnbarn som kom och hälsade på lite mest hela tiden. Så nu är det ganska tyst här i huset...

Igår var det i alla fall fredag och kvällen inelddes med middag med några tjejer varefter vi sedan rörde oss mot "The queen bal". En tävling som jag nog mest kan jämföra med dem där amerikanska skönhetstävlingarna man ser på TV. Fast en australiensiskt variant förstås. Sju tävlande par och så alla gäster. Det roliga med att bo i en mini by är (som jag nämnt tidigare) att alla känner alla under dessa typer av tillställningar och att det därför blir så himla mysigt. Och massa, massa dans och skratt förstås. Efter många timmar i klackar och fötter som ömmade åkte jag hem till Zoe igen och sov där. Nu är det lördag och jag ska iväg till farmen om ett par timmar med familjen. Uppdaterar väl snart igen.


Zoe

Eftersom det nu väntar sommar och sol så blir det även obligatoriskt att bära hatt utomhus. En vacker skapaelse måste jag säga (med lätt ironi i rösten). Bär även en rutig klänning numera. Fast det där med skoluniform har faktiskt blivit något ganska bekvämt och praktiskt.

For tillfallet bor jag hos en van till vardfamiljen eftersom deras morfar avled i sondags. Sa uppdateringen lar bli bristfallig. Men livet flyter pa fint. Det borjar bli varmt nu. Sa himla harligt att kunna sitta ute i solen och lyssna pa faglar som kvittrar i traden. Skriver igen sa fort jag kan!

De senaste dagarna har jag mest bara tagit det lugnt. Min kontaktperson tog med mig till några galopphästar i veckan och det var väldans mysigt att få klappa på en hästmule igen. Gårdagen tillbringade jag I zoes sällskap hemma hos henne vilket var fint det med. Vaknade upp på morgonen i hennes hus med en katt på fötterna och blev mycket förvånad eftersom han är samma ras som min egna lilla katt. Tog ett par sekunder innan jag insåg att det inte var Amadeus som låg där och att det inte var min svenska säng jag låg i. Nu ska jag iväg på en rask promenad och sen får vi se vad dagen och kvällen bjuder på.

Skulle kunna skriva i en evighet om dem där två veckorna. Hur vi började i Sydney med massor av förväntningar och hur vi slutade i Brisbane med upplevelser som alltid kommer finnas kvar i minnet. På resans gång försvann både mobil och kamera. 1000 bilder fanns på den kameran. Från alla platser vi besökte. Bilder på operahuset. Bondi Beach. Byron Bay. På en val. På stränder. På kvällar vid campingen. På sovande människor på bussen. På power jet båt. På fler stränder. På Sabrina i Brisbane. Hoppande människor. Skrattade människor. Härliga människor. Bilder på allt det där som gjorde resan så där otroligt fantastiskt som den faktiskt var. 1000 bilder. Men som tur är så finns det ju faktiskt fler än jag som missbrukade kameror under denna resa så här kommer ett smakprov på diverse vänners bilder!







Fler bilder kommer nog vartefter. Puss så länge.

Ville väl mest bara säga att jag lever. Och att jag SKA skriva om dessa två fantastiska veckor som förflutit. Men inte nu. Jag lever i alla fall. Försöker för tillfället mest bara vänja mig vid att inte vakna upp i ett rörigt, grönt tält. Att inte längre öppna ett blixlås varje morgon och mötas av soluppgång. Att inte längre äta frukost med 44 andra härliga personer på små stolar. Att inte längre sitta på en buss i timmar och att inte längre upptäcka massa underbara platser varje dag. Vänja mig helt enkelt. Vänja mig vid att återgå till en vardag.