aussielinda

Imorse plockade Zoe och hennes mamma upp mig vid nio och vi åkte sedan till "Ballarat" som är det närmsta jag skulle kunna kalla stad. Där bor det ca 95 000 människor och i Ararat där jag bor når siffran nog knappa 10 000. Ballarat plats ligger en dryg timme med bil från min lilla by och det är dit man åker för att shoppa om man inte orkar åka till Melbourne. Jag har inte varit där tidigare men som vanligt när jag ser människor gå med snabba steg längs stora gator och affärer som är större än ett normalt stort rum blir jag på så himla gott humör. Liv och rörelse gör mig på gott humör.

Vi gick i alla fall runt bland alla dessa affärer, tittade massor, köpte lite. Men mest njöt jag bara av stämningen. Njöt av stressen omkring mig (hur konstigt det än låter). Tror det mest handlar om att jag tycker om att ha människor omkring mig.

Kom på att jag nog inte lagt upp en karta! Jag bor alltså i Ararat. Så för er som tror att jag hänger på stranden varje dag så kan jag tala om att så är det icke. Det tar ca 1,5 h att köra till kusten. Men Ararat är i alla fall den röda cirkeln och Ballarat den gröna.



Såhär ser skolan ut där jag går förövrigt. Eller tja. Klassrummen ligger i den där lilla, låga delen längst bort. Till vänster har ni kyrkan i alla fall. För vad är en katolsk skola utan en kyrka som granne?

Oj vad jag sprutar blogginlägg föresten.

Idag har jag käkat lunch med Dani. Om en vecka kommer hennes föräldrar och hälsar på och om en månad åker hon hem till Colombia. Kändes därför fint att hinna prata med henne en till ordentlig gång innan hon åker. För vem vet när jag kommer se henne igen?

En annan bild från avslutningslunchen med henne i skolan.

Jag kommer säta lösnord på bloggen en tid framöver. Använndarnamnet kmr bli Aussie och så har vi lössenordee Linda.

Efter tisdagens hårbestyr tog jag mig iväg för zumba för att sedan åka tillbaka till familjen för middag och efter det bli upplockad av Annies mamma och åka hem till dem för att hänga med Lenah och Annie (Lenahs värdsyster). Ute var det mörkt och när vi slutligen svängde av från motorvägen som tog oss ut ur byn var det in på en orangeröd grusväg som slingrade sig rätt in i bushen. Efter ganska många minuter nådde vi deras hus som verkligen låg mitt ute i ingenstans. Inga grannar. Inga människor. Inga förbipasserande bilar. Bara skogen och tystnaden. Och så deras mysiga hus. De flesta väggarna var i målat tegel och där fanns vedspis och fönster som vette ut mot skogen och bergen i bakgrunden. En sådan där plats som jag älskade från första början.

Efter lite sen middag drog Annie ut Gossip Girl ur bokhyllan och jag blev töntigt glad. Har väl under de gånga fyra månaderna mest tittat på Top Gear och nyheter. Kontrasten var också ganska rolig, från ett litet hus i bushen in i Gossip Girls värld av skvaller och mode. Efter ganska många avsnitt plumsade vi alla i alla fall i säng men Lenah och jag låg väl vakna ganska så länge och öste ur oss alla sådana där funderingar som dyker upp i de flesta utbytesstudenters små huvuden.

På morgonen flög Annie in i rummet och skrek att NU är det december och kastade Lenahs adventskalander i huvudet på henne. Jag drog täcket över huvudet och sov ett par timmar till för att sedan vakna upp och inse vilken otrolig träningsverk jag hade (och fortfarande har). Jag bör nog snarast möjligt ta tag i det där med träning igen. Hur som helst, resten av dagen tittade vi mer på Gossip Girl (fast det fick bli gamla avsnitt eftersom Annies bror gömt nya skivan eftersom han tyckte att vi var för beroende) och bara tog det lugnt.

På eftermiddagen fick jag ett sms från Monique med en inbjudan till hennes place så någon timme senare hoppade vi in i bilen och skumpade tillbaka längs den slingriga vägen in "to town" och tillbringade kvällen där tillsammans med sisådär femtonandra andra glada själar. Gjorde väl allt från att kasta basketboll till att åka scooter ner längs vägen (och sparka/putta oss upp igen när batteriet tog slut). Jag åkte sedan hem till Lenah och Annie igen och sov ytterligare en natt där.

Klockan kvart i sju kommande morgon var jag och Annie dock tvunga att kliva upp för att hinna till skolbussen (lättaste sättet att ta sig in till byn). Dock såg jag fram emot denna lilla tur. Skolbuss liksom. Det är ju inget man provar på varje dag. Och även fast vi inte snackar någon gul amerikansk high schools buss så var det ändå en upplevelse. Year 7,8,9 går nämligen fortfarande i skolan så det var folk i dessa åldrar som hoppade på bussen, alla iklädda skoluniform. De lever ett så annorlunda liv. Längs vägen plockade vi upp barn som blivit avdroppade av föräldrar vid vägkanten eftersom de bor liksom Annies familj så långt bort att de behöver skjusas till skolbussen. Alla barn som lever ute på gårdar runt Ararat och alla barn som bor mitt ute i bushen. Ja, lite speciellt var det allt att åka runt på dessa små vägar, mellan stora fält och in genom små skogspartier med alla dessa höga träd för att sedan se Marian College tornet dyka upp och sedan alla små affärer som ligger längs main street. Två helt klart strålande dagar.


Lenah och jag innan formal hemma hos Gab

Vaknade på morgonen utan några störra förhoppningar på att dagen skulle innebära något roligt men sedan slog jag igång mobilen och hittade sms från Gab som beordrade mig att vakna och åka till gymmet med henne. Sagt och gjort. Efter ett stycke frukostmacka och stressad hårtvätt tog jag mina grejer och begav mig till gymmet. Min kondition har verkligen gått i botten, men det kanske jag ska kunna ändra på snart. Sedan vandrade vi upp för mainstreet och mötte upp Maddy och käkade sedan lunch på Sicilians (som vanligt). Därefter blev det en spontantur till Safeway där jag inhandlade hårfärg. Något som jag nu kanske ångrar lite smått. Upplockade av Gabs morfar blev vi sedan och hemkörda till Maddy där projektet "bli av med Lindas utväxt" påbörjades. Sisådär en timme senare satt jag med plastfolie i håret och med ett hår som sakta ändrades till en guldig, gul, kycklingfärgad ton. När jag 30 min senare tittade mig i spegeln var jag minst sagt chockad över det fläckiga reslutatet men som efter diverse tvättar övergick till att bli inte FULLT så förfärligt. Jaja. Vi fick oss en hel del skratt i alla fall. Nu ska jag kila iväg till zumba och sen åker jag hem till Lenah för att sova kvar där. Äntligen händer det saker och det gör mig på förträffligt gott humör!

Här har ni förövrigt allt det jag inhandlade på IKEA

Idag är det den 29e. Det betyder att jag varit borta från Sverige i fyra månader. Vet inte hur det känns. Skönt att tiden går så snabbt? Kanske lite. Jobbigt att tiden går så snabbt? Ja. Det med.

Igår stod klockan på 5.30. Ni kanske numera har börjat inse att när klockan står på dessa siffror så betyder det att jag ska till Melbourne. Jag gjorde dock misstaget att inte titta på söndagstidtabellen och promenerade med snabba steg till stationen i stormen för att 5 min senare inse att tåget först gick en timme och en kvart senare. Väldigt trevlig överaskning sådär på morgonkvisten.  Så jag tog en promenad upp för mainstreet för att ta ut pengar och fördriva tiden.

Slutsligen rullade tåget i alla fall iväg och 2,5 h senare nådde jag Melbourne. Där mötte jag upp Fredrik och Klara och sen irrade vi runt tills vi hittade spårvagnen som skulle ta oss till inte mindre än IKEA!

När vi hoppade av spårvagnen och såg den stora, välbekanta byggnade blev vi alla något hysteriskt glada. Likaså när vi klev innanför dörrarna och såg skyltar med "smaklig måltid" och "köttbullar" på väggarna. Vi kastade oss in i matkön och hamnade givetvis framför en svensk gubbe som på knagglig svenska sa att han bott här i 55 år. Några minuter senare satte vi oss i alla fall vid ett bord med varsin tallrik köttbullar framför oss och första tuggan var rent högtidlig haha. Trodde aldrig någonsin att jag skulle njuta så mycket av köttbullar!!! Borta bra (mycket bra) men hemma bäst.

Vi gick givetvis igenom hela varuhuset sedan bara för att prova sultansängar och sitta i vardagsrum med IKEA möbler. Vikinga- hattar hittade vi också och hylla efter hylla med produkter med svenska namn. När vi sedan kom fram till slutet och matavdelningen blev vi åter igen helt hysteriska och plockade på oss alladeles för mycket saker såsom julmust, daim, bilar, glögg, ballerina osv.

Vi åkte sedan in till city igen och satte oss vid ett bord och drack julmust och åt pepparkakor och försökte få lite julkänsla. Det är väldigt svårt när det inte är mörkt och kallt ute. Trodde aldrig att jag skulle säga det men jag saknar det verkligen såhär i juletider. Sedan träffade vi Mark och åkte bort till havet. Älskade havet. Att numera bo lånngt från kusten har fått mig att uppskatta livet på en ö ännu mer.

När jag sedan satt på tåget slog det mig att det var första advent! Så himla fint att vi omedveten firat första advent tillsammans. Så jag kunde ju inte göra annat än att sitta och le hela tågresan tillbaka. Så nu ligger det massa svenska saker i min byrålåda och på skrivbordet står en svensk julbock. Åh. Fina Sverige.

Jag fortsätter själa bilder från folk. Här har ni två bilder från Klaras kamera

 

Livet är alldeles för segt förtillfället eftersom det bara regnar och regnar. Människorna här är så bortskämda med att solen lyser och att man kan umgås vid någons pool att de blir helt handfallna när regnet bara öser ner. Då stänger alla in sig hos sig själva och går inte utanför dörren. Facebook blir enda kontakten med omvärlden och online listan är lång. Gör väl iof att jag pratat med en himla massa människor på chatten dagarna långa fast det blir alldeles för tröttsamt. Aussies skulle inte överleva i Sverige.

Idag har jag i alla fall käkat lunch med Zoe på Sicilians för att sedan plocka upp Gab och åka hem till Zoe där vi mestadels satt och tittade på film. Precis det jag behövde. Gab och jag hoppade sedan upp på Zoes moppe och studsade hela vägen till Mc Donalds som jag numera är illa tvungen att kalla Maccas. ("donken" är nog det svenska ordet som fastnat lättast i alla aussies hjärnor) där vi tog en snabb fika innan hon skjusade hem mig. Det hade då börjat regna så jag provade på att hålla upp ett paraply i farten med förhoppningen att det skulle hjälpa. För allas upplysning kan jag tala om att nej. Det fungerar inte. Vi blev lika blöta för det. Skrattade mycket gjorde vi i alla fall.

Imorgon ska jag. Håll i er. Åka till IKEA. Jag, Klara, Fredrik (svenskar) och Mark (finne) ska ta en sväng dit för att äta köttbullar. Och köpa svenskt godis. Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle tagga så mycket för ett IKEA- besök. Men dessa fyra månader i Australien har visat mig att man kan längta efter de mest konstiga saker.

Solen skiner. Människor ler. Helgen har varit väldans fin. (Miinus ett mindre rolligt sammtal på lörag mornoen. Vi tr det enn anan gång). Min värdfamilj var iväg på semester över helgen men jag stannade hemma.

I fredags promenerade jag över till Zoes pojkväns Cals hus där jag käkade middag med honom och Zoe. Sedan skumpade Zoe och jag hem till henne på hennes moppe och stannade där någon timme innan jag åkte vidare till Dins hus där jag hängde med ett härligt gäng från skolan. Där sov jag kvar och vaknade upp på morgonen till Harry Potter film och någon timme senare åkte jag hem till Zoe igen och umgicks med sisådär tio av hennes vänner som alla flytt dit för att hänga vid hennes pool.

Sedan vandrade jag bort mot Demi för att hitta ett låst hus och ingen som kom och öppnade. Inte svarade hon när jag ringde heller. Hittade slutligen en bakdörr och kikade in genom fönstret för att se fötterna av en trött Demi på hennes säng. Kände mig sådär lagom kriminell när jag smög runt där men hittade slutligen en öppen dörr till huset och satte mig framför hennes Tv för att vänta på att hon skulle vakna. En timme klev en trött Demi upp ur sängen och blev mäkta chockad när hon hittade mig sittandes i hennes soffa och hon bad om ursäkt både en tio gånger för att hon somnat. Jag skrattade mest åt det hela. I alla fall, vi promenerade sedan ner till mainstreet och köpte pizza för att sedan gå tillbaka till henne, sätta på en film och sedan bara sitta och prata. Och skratta åt disneychannel karaktärer.

På morgonen gick jag tillbaka till Zoe och umgicks med henne familj, åkte bort till sjön i Ararat och även på en liten båttur. Så himla bra och fint.




Photos by Demi

Jag visste väl att det inte skulle ta så lång tid innan jag skulle bli uttråkad. Det finns inte så mycket att göra i denna lilla by. Men det kommer bli bättre om sisådär en vecka. Fast just nu är livet ganska segt. Igår gjorde jag inte mer än att promenera en och en halv timme i regn. Av någon anledning fann jag det jätte skönt. Idag har jag inte gjort så mycket heller. Tog en promenad till skolan och mötte upp Zoe och vi blev upplockade av inte hennes morfar utan gammel morfar. Jag var mäkta imponerad av hennes gammel morföräldras pigghet. Vi åkte i alla fall hem till dem för en fika och tittade på cricket på Tv. Väldans mysigt.

Här har ni en bild på mig och Claudine som togs för några veckor sedan.

Idag var det den där dagen i Sverige där vi står och sjunger den blomstertid nu kommer och kramar om lärarna och vännerna innan vi kliver ut från skolan med leenden på läpparna. Men här? Vad var speciellt med den där sista dagen i skolan? Jag fick sommarlovsläxor i year 12 engelska. Jag gick hem som att det vore en helt vanlig dag. Så just nu kan jag inte riktigt förstå att det väntar 11 veckor av frihet.

Vid fyra- tiden blev jag i alla fall upplockad av en taxi jag och två till beställt eftersom det inte existerar kollektivtrafik här, värdföräldrarna jobbade och cykeldäcken var inte pumpade. Övervägde seriöst att cykla drygt 5 km i denna värme även fast jag inte visste vägen men min värdsyster förbjöd mig. Det kan ju inte vara värre än turerna till stallet och Elfvik under sommarmånaderna tänkte jag men ja, det kanske var lika bra att jag aldrig behövde ta reda på det.

Taxin tog oss i alla fall till Green Hill Lake där solen sken och vattnet var varmt. Och gult. Detta är nämligen första året på länge som sjön är helt vattenfylld så botten har färgat vattnet och dragit med sig diverse växter. Men någon fördel ska det ju vara att det har regnat så mycket eftersom det nu finns ett djup i sjön! Där hängde i alla fall jag och sisådär 10 andra glada själar resten av eftermiddagen och en bit in på kvällen. Plaskade runt i vattnet, gjorde upp en brasa, pratade och skrattade.

Måste väl berätta en av dagens höjdpunkter som var när Annie säger "Demi your f*uckhead it's called HOLLAND not POLAND" och Demi börjar gapskratta åt henne eftersom Annie trodde att det var samma land. Hon utbriser då "ANNIE I know my geometry!!!" Jag vänder mig då frågade mot Lenáh och säger att hon väl ändå måste mena geography... Ja. Geografi- kunskaperna är inte de bästa i detta land men oj så många skratt de bjuder på.

Önskar att jag hade bilder. För himla fint var det. Allt. Tror det kommer bli fler kvällar där. Jag hoppas det i alla fall.

...så kommer bloggen stå tom denna vecka. Bara så ni vet.

Ikväll sover jag hos Zoe, något som jag om ett par veckor kommer göra varenda kväll resten av min vistelse här... Sista examen är skriven. Sista dagen i year 11 är avslutad. Nu återstår två dagar av year twelve och sen LOV.

Sophie, jag önskar att jag kunde visa fler bilder men jag har ingen kamera längre så kan mest bara kopiera det som finns på facebook eller det vänner skickar... Här kommer i alla fall en bild från en lunch i skolan. Egentligen får elever inte vistas inomhus men det regnade och var kallt så vi hittade detta lilla utbrymme att sitta i. Alltid lika intressant varje regnig dag, då springer eleverna runt i korridorerna och gömmer sig för de patrullerande lärarna som vandrar runt i gula västar och låser klassrum och skickar ut elever de hittar i olåsta klassrum.


Monique, jag, Mollie, Gab, Zee, Maddy och Din.

Igårkväll åkte jag spontant till Harry Potter preimären efter att Lenáh smsat mig och frågat om jag ville hänga med. Så klockan 11 på kvällen begav jag mig iväg till biosalongen och mötte euntisiastiska fan som helt ignorerade det faktum att vi idag hade fler exams. Så klockan 12:01 körde bion igång och några minuter senare hackade hela filmen så vi missade ett par scener. Men sedan var vi alla fast. Det måste ju vara den dystraste och mörkaste filmen i hela serien men ändå. Den var bra. Så jag kom hem klockan halv tre och blev väckt klockan åtta. Härligt. Men det var det helt klart värt. Det är ju Harry Potter för sjutton! I övrigt är det där med examweek något ganska skönt. Idag till exempel har jag tillbringat största delen av dagen med att hänga med folket i skolan och spelat basket i vänten på nästa prov.

Nu är jag hemma och väntar på att få besök av min kontaktperson. Nervössomtusan. Loggade för övrigt precis in på spotify och möttes av två nya spellistor ganska väldigt internt kallade "För det blir ju alltid bättre!" och "As we say in Sweden". Den där Lousie är ju allt bra påhittig och himla bra. Fanns helt klart många fördelar med att låta henne logga in på mitt konto för att aktivera det från Sverige. Så nu sitter jag i min säng med svensk musik som strömmar ut ur högtalarna och bara ler!

Föresten känns det bara som att jag skriver på om ingenting. Ni kan väl kommentera lite? haha Något jag borde skriva om? Ni är ju trots allt ett ganska bra gäng som klickar in er här varje dag så det måste väl finnas något ni undrar över om ni nu läser så pass ofta.

Nu är exam- week igång därmed otaliga timmar stirrandes på papper med frågor jag inte förstår. Dock har samtliga lärare sagt att jag inte behöver oroa mig utan att dem kommer godkänna mig ändå haha.

Igår slutade jag vid lunch och hade ingen energi överhuvudtaget så jag gick hem och gjorde absolut ingenting. Mot kvällen begav jag mig dock mot zumba och tur var väl det för det fick både energin och humöret att stiga något extremt. Möttes av en stor kram från Zoe och sedan en glad Lenáh och dem båda fick mig att börja le. Himla roligt det där med zuma. Och jobbigt.

Efteråt gick jag och Lenáh och satte oss på samma bänk, i samma park som förra veckan och pratade. Jag tror det är början på någonslags tradition det där. Hon får mig alltid att skratta och nu har vi båda suttit och gjort upp planer för lovet. För det skrämmer mig faktiskt att jag ska vara ledig i tio veckor och inte ha tryggheten som ni där hemma ger mig.

Idag har vädret varit underbart och efter första examen gick jag, Din, Katie och Zee till KFC och käkade lunch innan vi skrev ytterligare ett prov. Resten av dagen har jag tillbringat i "the gardens" och legat på en gräsmatta och försökt plugga samt hoppat på läskburkar med värdsyster (dem behövde nämligen mosas för att kunna återvinnas haha).


Bild från safari-touren på mig och Klara vid Whiteheaven beach. Det går inte en dag utan att jag saknar den där resan.

I lördags ställde jag alarmet på 5:30 för att hinna med tåget till Melbourne som avgick 7:10. Så går det när man bor ute på landsbygden och vill se lite storstad. I alla fall. Vid stationen mötte jag upp Dani, Karuna och Jorge som alla är utbytesstudenter eftersom det var det som var syftet med denna Melbourne tur, att möta folk från hela världen och prata av oss lite. Efter 2 h och 20 min på tåget kom vi fram till Melbourne. Jag har aldrig sett mig själv som en storstadstjej men jag blir helt lycklig varje gång jag ser byggnader som är högre än två våningar och fler människor än 5 på gatorna. Vid stationen mötte vi i alla fall upp människor från alla möjliga länder, Arianna från Italien, Fredrik från Sverige (svenskan klingar konstigt i öronen), Mark från Finland, Marcelo från Chile, Anton från Tyskland, tjejer från Mexcio osv. osv. En liten aussie hade också smygit sig in i gruppen. Planen var egentligen att åka till Luna Park (typ som gröna lund) men regnet satte stopp för detta. (Det har tydligen aldrig regnat såhär mycket här någonsin enligt mina aussievänner). Så istället blev det lite sushi- lunch i stan (det är ju så fantastiskt billigt här) och lite åkande på diverse tåg runt i staden. Slutligen hittade vi en "turistbuss" vi hoppade på och satt där och pratade medan regnet öste ner utanför fönstrena. Slutligen åkte vi till en enorm, helt galen spelhall i mitten av Melbourne där vi tillbringade sista timmen innan vi var tvunga att bege oss tillbaka till tåget.

Vi sa hejdå till största delen av gruppen på tågstationen men istället för att hoppa på ett tåg till Ararat åkte jag med Mark och de två mexikanska tjejerna hem till Marcelo som bor i Castemaine. Där spenderade vi kvällen framför en brasa, brevid (och i för vissa) en pool tillsammans med sköna människor. På söndagen åkte jag tillbaka till Melbourne och hade alldeles för mycket tid där innan mitt tåg skulle gå så jag vandrade mest bara runt och njöt av att vara anonym. Att gå på gatorna och inte träffa på folk jag känner. Att titta i affärer som är stora och att sitta på cafeer och fika. Storstadslivet passar mig nog trotsallt bätte än lilla livet på landet. Men under det här året är det ändå väldigt, väldigt skönt att bo i en liten by. På sätt och vis. Allt har väl sina för och nackdelar. Klockan 18:08 kunde jag slutligen sätta mig på tåget och tillbringade den mesta av tiden där sovandes.

Jag kan inte säga annat än att denna helg har varit väldigt, väldigt bra.

Lite rörig dag men nu är det helg och imorgon ska jag få träffa fina safaritour- människor igen. Åh så bra det kommer bli. Förövrigt var det sista skoldagen idag innan lovet. Här existerar det ingen skolavslutning utan idag var sista dagen med vanliga lektioner och sedan är det exam- week. Så nästa gång jag bär en skoluniform har jag varit här halva min vistelse. DET är en konstig tanke.


Bild från förr förra helgen. Brodie, jag och Zoe.

Upptäckte precis att jag inte alls berättade om "the debutant ball" som ägde rum samma helg som jag åkte på safarituren! Min svenska börjar gå i botten och tröttheten gör den inte bättre så ni får ursäkta denna röra. Hoppas ni får en hyfsat tydlig bild vad det handlar om ändå!

Paren som gör själva balen bjuder in sina vänner som blir placerade längs bord som är uppställda längs väggarna i salen, alla uppklädda i cocktailklänningar och kostymer. Sedan presenteras varje par uppe på scenen och går sedan ner för trappan tillsammans (stegen som alla fasar för) och ställer sedan upp i en rad på golvet. Sen väntar några danser i ring runt i salen innan alla andra är välkomna upp på golvet för att fortsätta dansandet. Men the deb är så mycket om allt INNAN själva kvällen. Tjejerna satsar en förmögenhet på denna bal. Klänning, skor och smycken ska köpas, hår, smink och naglar ska fixas av proffs samt fejkbränna. Sedan ska det köpas present till ens partner samt fixas fotografier av proffsfotograf. Allt handlar egentligen bara om tjejen, killarna är mest bara där som partner och stöd haha.

När alla par hade dansat klart var det somsagt dags för oss åskådare att delta och jag blev genast uppdragen på dansgolvet av euntisiatiska människor som ville visa mig hur dessa pardanser går till. Så där cirkulerades det runt tilll countrymusik och jag kämpade för att hålla balansen i mina för stora klackar. Fick också lära mig en speciell typ av dans där alla står på rad och kickar med fötterna i olika mönster som ALLA kan. Välkommen till the countryside kan man lugnt säga. Men det är roligt. Så himla roligt. Fick mig väldigt, väldigt många skratt den kvällen och gick hem med en sådan där bra känsla i kroppen. Blev väl en perfekt start på det där lovet som sedan visade sig bli så himla fantastiskt.


Kate, jag, någon, Maddy, Zee (deras deb-kväll), Demi, Gab, Din, Monique

Maddy och Jackson

Alla åldrar, alla dansande.

Photos from Maddy

Eftersom jag drabbats av ytterligare en förkylning så blev jag hemma idag för att samla energi. Vette f*n vad som har hänt med mitt immunförsvar... ute lyser ju solen och värmen kommer allt mer så denna sjudom känns lite överflödig. Det ska bli 32 grader på fredag! Och i skolan har dem börjat sätta upp juldekorationer... det är så himla, himla konstigt. Föresten har jag sommarlov om knappt två veckor. Oj vad allt är upp och ner vänt.

I tisdags dansade jag zumba som vanligt fast det blev väl mest till att titta på eftersom jag hostade alldeles för mycket... Men hade ingen lust att stanna hemma så jag pallrade mig dit ändå. Efteråt satte sig Lénah och jag på en bänk och pratade innan hon behövde ge sig av till nästa danspass.

Igår hade vi pizzalunch i skolan för att tacka av Dani, utbytesstudenten från Colombia, som åker hem om ett par veckor. Kändes så himla konstigt att se henne sitta där med tårar i ögonen och titta på bildspel från det gångna året och veta att jag kommer vara den personen om 7 1/2 månad. Jag kommer sakna tjejen. Hon är en sådan där person som alltid går runt och ler. På vägen hem från skolan träffade jag och värdsyster på henne och Karuna (Thailänsk utbytis) så vi satt i parken ett tag och pratade. Det är så himla skönt att prata av sig med lite utbytesstudenter ibland.

På kvällen kom min kontaktperson förbi och tog med mig bort till galopphästarna igen. Jag blir sådär töntigt glad varje gång jag ser en häst igen haha


year 11, avslutningsfoto för Dani. Visst är fina fina i våra skoluniformer? Det är först när jag ser bilder som denna som det faktiskt går upp för mig hur annorlunda allt är...

Helgen tillbringades i en liten by i bergen kallad Bright tillsammans med värdfamiljen. Efter fem timmar i deras gröna hotrodbil nådde vi motellet och oj vad det var många bilar där. Lite var det som att förflyttas tillbaka femtio år i tiden. En ny värld är det. Det var intressant att bara titta på alla människor som tagit sig till den där platsen. Alla iklädda jeans och t-shirt med tryck från diverse bilfestivaler samt att dem flesta även hade tatueringar, skägg, mustach och en öl ständigt hållandes i ena handen. Avgaser blandades med lukten från alkohol och överallt fanns dessa bilintresserade (besattta) människor. På kvällen hängde alla på mainstreet för att antingen titta på eller åka runt i bilar. Runt. Runt. Runt. Men jag slogs av hur glad jag är att jag ändå får se allt det där. För denna helg har verkligen något helt HELT annorlunda.

Nu drar jag iväg på weekend semester med familjen upp i bergen tillsammans med deras vänner och bilar. Men här har ni i alla fall två bilder från tisdagen jag snodde från Klara.


Melbourne Cup

Vi lyckades även träffa på Mark från safarituren för lite tidig middag.