aussielinda

Vardagen. Ganska konstigt att den redan infunnit sig. Pratar med min vardfamilj, dricker te, myser framfor tvn, lyssnar till skratten fran alla mina vardsyskons kompisar som hanger har om kvallarna och myser med familjens hund. Fick for forsta gangen prova pa "footy" (dvs aus. fotboll) i forrigar. Tog en joggingtur igar till min vardsyster stora chock. (springa frivilligt, det maste man ju vara dum i huvudet for att gora! haha) Nar jag sedan star och diskar och far anstranga mig for att inte sta och skratta i min ensamhet sa vet jag att vardagen har nere ar en valdans bra vardag.

Imorgon borjar skolan och amnena jag valt ar physical education, cooking, human and health devolopment (ska tydligen fa ta hand om en docka som skriker. Hm.) ,biology samt de obligatoriska amnena math, english och religious education. Kommer som kant ga i en katolsk skola sa det sistnamnda amnet kan bli en intressant upplevelse. Eftersom det ar mitt i terminen var valet av amnen dock inte sa mycket till val eftersom vissa amnen ar svara att borja med mitt i en termin.

Livet flyter alltsa pa bra har nere. Vill sa garna visa er massor av bilder! Ah. Fixar internet till min data snart.

Puss och kram salange!

Igar kvall fick jag for forsta gangen kanslan av att JA jag ar i Australien. Anledningen till det var att Chelsea och Steven tog med mig pa en tur i en av deras bilar upp till en utkikspunkt som kallas "One tree hill". Men eftersom jag numera bor i ett samhalle dar ungdomarna roar sig med att testa hur bra deras bilar haller sa slutade inte turen pa toppen, utan vi korde istallet in pa en jordig vag som klattrade langs berget. Det var alltsa forst nar vi skumpade fram over stock och sten i den Australienska skogen som jag borjade forsta att "nej. jag ar inte i Sverige langre". Nar det sedan hoppade en kanguru over skogsvagen blev jag annu mer overtygad om att jag faktiskt lamnat vart avlanga land.

Efter att ha fortsatt runt i Ararat och sett lite alla mojliga platser atervande vi till huset. Familjen ar otroligt oppen och har hanger vanner till mina vardsyskon lite hela tiden och roar sig med flipperspel mm. som familjen har (?). Jetlagen borjar slappa och igar lyckades jag nog faktiskt gora mig hyfsad forstadd och fick mig ett gott skratt nar Steven och en av hans kompisar forokte uttala de svenska meningarna pa en kortlek jag kopt till dem.  

Kvallen avslutades med att Chelsea forsokte lara mig att spela trummor. Det ar svart men oj vad kul det ar!

Lagger in bilder nar jag fatt internet till min egen dator!

(och ah. maila mig massa med Sverigeskvaller. Om Emmaboda (ni som var dar). Om livet. Ja allt det dar)

En flygresa som varade i ett och ett halvt dygn. Tva flygplansmiddagar. Tva flygplansfrukostar. 51 STS studenter. 9 svenskar. 2+1 h somn. Klockan 15:40 den 29e juli lyfte planet fran Arlanda. Klockan 03:00 svensk tid den 31 juli nadde jag och 16 andra studenter Melbourne.

Pa flygplatsen i Melbourne mottes vi av alla vardfamiljer. Forsta motet med familjen blev minst sagt roligt eftersom fel familj tog emot mig med oppna armar haha. Den STS ansvariga visade mig namligen till en familj som ocksa skulle ta emot en Linda. Familjen utbrats "Du ser sa annorlunda ut, har du fargat haret?" Jag var minst lika forvirrad med konstaterade att dem liksom jag kanske sag annorlunda ut i verkligheten. Nagra sekunder senare hittade dock ratt Linda till familjen och forvirring slappte. Vid bagagebanden vantade dock min riktiga familj och motet jag fasat for blev inte alls sa farligt.

Min vardfamilj bestar av mina tva vardforaldrar och deras tva (av tre) barn, Chelsea 14 (15 iar) och Steven 18. Dem har aven en aldre dotter som ar gift och bor med sin man och sin tolv veckor gamla dotter. I huset i Ararat bor aven familjens hund och tva faglar.

Pavag fran flygplatsen stannade vi till vid vanner till familjen och jag kannde mig mest som ett trott mongo efter flygresan. Familjen skamtade dock pa glatt! Nar vi efter nagra timmar rorde oss mot deras hem i Ararat var jag sa trott att jag inte kunde halla ogonen oppna och somnade med huvudet lutat mot den lilla gosedjurskoalan familjen gett mig i present.

Efter drygt tva timmar i bilen nadde vi slutligen Ararat. Trots att jag holl pa att svimma av trotthet lyckades jag anda snappa upp hur fantastiskt vackert det ar runt detta lilla samhalle. Bergen stracker sig som en mur en bit bort och daremellan ar det oppet landskap med enorma trad. I Ararat bor det ca 10 000 manniskor. Liten och galet langt bort fran storstader med svenska matt matt. Helt normalt med Australien matt matta.

Familjen bor i ett litet hus ganska nara Ararats centrum. Nar jag klev ut ur bilen blev jag visad till ett mysigt rum med en stor sang. Det hade da gatt 48 timmar sedan jag vaknade i Sverige. Jag bad om ursakt till familjen och dackade totalt i sangen. Glad. Men chockad och nervos. 

Jag har nu tillbringat tva dagar i Ararat och har redan insett vilken underbar familj jag blivit placerad i. Humorn flodar och jag har ganska svart att hanga med i deras mystiska engelska men dom ar otroligt omtanksamma.

Min arskurs ar ivag pa skidresa som jag missade sa jag borjar forst pa fredag. Besokte dock skolan idag och i korridoren vandrade en hel del skoluniformkladda Aussies. Jag har kopt en egen uniform nu. Den kunde ha varit varre. och battre. Helt klart.

Familjen ar foovrigt besatt av bilar och har sju bilar pa tomten. Ytterligare sju hos vanner. Alla vanner har massa bilar. Alla ar besatta av bilar. Typ.

Sa det jag insett om detta stora land an ar att.
- Vegimate ar inte ackligt. Men inte gott.
- Husen ar kalla
- Accenten ar galet svar att forsta
- Alla har galet mycket humor

Australien. Inte forstar jag att jag ar i Australien aven fast det gatt tva dagar. Rorigt inlagg men jag skriver pa familjen dator och vill inte tillbringa allt for mycket tid framfor den.

Halsningar fran Aussieland.