aussielinda

Igår kom jag hem från Klara efter tre roliga dagar där. Mest myste vi bara vid stranden, klättrade i sanddynor och hoppade i vågor. En jobbig cykeltur längs en grusig väg hann vi också med samt pankaksbak en annan morgon. Australia day firade vi med strandhäng och på kvällen hängde vi hos en av Klaras kompisar med folk från hennes skola. På fredagen åkte vi till Melbourne och träffade upp Lina och finska Oliver som är här under en vecka för att hälsa på Mark sp vi käkade lunch med dem. Slutligen tog jag tåget hem för att bli upplockad av mina värdföräldrar och efter det åkte vi till Matts inflyttnings gathering samt till min värdpappas farbrors 60års fest. Nu är väskan återigen uppackad och packad igen- om en och en halv timme beger jag mig iväg till Gab för att sedan åka till Melbourne. För imorgon är det äntligen dags för Big Day out!!!!!

När vi lämnat känguruna bakom oss åkte vi till en utkiksplats där det såg ut såhär:


Efter lunch gick vi på promenad längs en lång stig ovanför havet, upp och ner för trappor och varmt var det. Men också otroligt vackert.



Efter det hängde vid på stranden ett tag och mest bara njöt av värmen och solen.



På kvällen prickade vi av ytterligare en bio och dagen därpå begav på oss in till Adelaide för att titta på cykelrace. Mest tittade vi på loppet, satt i gräset, gick på promenad och bara hade det så himla mysigt. Vi blev varsin gul keps rikare samt även ägare till en klarblå vattenflaska. Finfina grejer.





På kvällen satt Lenah och jag och drack te och mest bara myste. Åh sommarkvällar.



Och sen var äventyret slut. På måndagmorgonen satte vi oss på bussen och åkte hela vägen hem till Ararat. Så här snygg var Lenah när hon vandrade upp till huset med mig. Vi var verkligen Turisterna med stort T. Men väldigt, väldigt glada sådana för oj så mysigt vi haft det.

Efter pizzabak hos Demi med fina människor är jag nu hemma och efter att ha fått se ett välbakant klassrum med välbekanta anstikten över skype kan ju livet inte kännas annat än bra.

Adelaide var i alla fall mer än fint.

Efter en minst sagt stressad morgon som tillbringades alldeles för länge på tågstationen lyckades vi slutligen komma på rätt buss. Det var efter att vi fått ringa v-line och fått dem att omorganisera den planerade turen så vi skulle få hoppa på. De hade nämligen glömt att informera oss att vi skulle suttit på en buss halv elva till Ballarat... Så lenah och jag tillbringade cirkus tre timmar på stationen. Finfint. Eller inte.



Slutligen kom bussen och sen bar det iväg. Vi åkte bland annat igenom Horsham som varit översvämmat. Såhär såg det ut när vi körde igenom vattnet:




Slutligen, efter många timmar av dåliga filmer, platta landskap och lite prat däremellan plockade Stephen upp oss från stationen. Sen åkte vi till huset och åt middag innan vi slutligen hamnade framför Tvn och tennisen.

Morgonen därpå skjusade Ann oss till stranden. Där gick vi runt i affärer och njöt av sommarsolen och det turkosa vattnet. Lite lunch hann vi med däremellan samt lite shopping bland de små affärerna.




På eftermiddagen blev vi upplockade och åkte sedan hem för att hänga vid poolen. Sen blev det till att laga kycklingpasta vilket var ett äventyr i sig. Vid nio gick vi bort till biografen som låg runt hörnet för att se "Black Swan". Vi båda var helt lyriska över det faktum att vi kunde både GÅ någonstans och vara spontana. Halleluhja.




Morgonen därpå åkte vi in till Adelaide City med Ann. Hon tog oss till en mysig matmarknad där vi vandrade runt och tittade på allt möjligt. Sen tog vi en fika innan vi delade på oss så Lenah och jag fortsatte längs shoppinggatan. Efter ett par timmar beslutade vi dock oss för att vara lite mer kulturella så vi prickade av både Adelaides museum och Art Gallery och kände oss ännu mer turistiga än vad vi gjort tidigare. Vilket kan ha berott på kartan vi inte kunde läsa och kamerorna vi stadigt höll i händerna.





Morgonen därpå gav vi oss iväg till the wild life park för att klappa kängurur och koalor. Åh så mysigt det var. Konstiga djur är det dock verkligen.





... och där får jag nog sluta för nu kallar sängen och uppstigning klockan 6. Tjohej.

Skriver mer när jag kommer hem!

Nu är Lenah och jag hemkomna från några otroligt fina dagar i Adelaide. Vi ska nu iväg till Demi för att tillbringa kvällen där så får se om jag hinner skriva något om de där dagarna när jag kommer hem. Annars får ni hålla er för imorgonbitti beger jag mig mot Melbourne för att fika med Lina som har flyttat dit från Queensland (henne har jag inte sett sen början på oktober!) och sen blir det att bege sig till Klara för att stanna där ett par nätter. Åh så roligt allt är förtillfället.

Hej sålänge!

Adelaide wildlifepark

Imorse sprang jag för sista gången denna sommar ut från det där lilla huset i Torquay. Sprang ner för samma gata som jag sprungit ner för varje dag den senaste veckan och sprang enda ner till havet och ner till stranden. Nu sitter jag i mitt och Zoes rum i Ararat och även fast det är lite skönt att vara hemma så vet jag hur otroligt mycket jag kommer sakna den där lilla byn. Byn där det står halvfärdiga sandslott på stranden och där solen lyser över bergen om kvällarna. Där det hänger surfbrädor i vartenda skyltfönster och där utecafeerna ligger tätt kring gatorna. Jag kommer sakna Torquay helt enkelt.

Där vid kusten så tog jag på mig vanan att springa varje dag. Mest sprang jag i solnedgången med musik i öronen. Eller klättrade bland klippor och tog av mig skorna och traskade i vattenbrynet. När solen inte lyste tog jag mig ut ändå. Sprang i ösregn och tittade på vågorna. Så fantastiskt fint var det där.

Livet var ganska stillsamt där vid havet vilket nog var precis det jag behövde efter en vecka vid floden med fullspäckat scehma. Mest myste jag bara med värdfamiljen och deras familjevänner som kom och gick. Satt på stranden och byggde sandgubbar i brist på snö med en glad liten tjej gjorde jag en dag. Andra, regniga dagar tittade jag mest på film. Åkte in till Geelong gjorde jag också för att hänga med Tom. Zoe och jag försökte surfa en av dagarna då solen lyste. Det gick inte så bra det. Men mest mådde jag bara så fantasitskt bra i den där lilla byn.

Igårkväll mötte jag upp en glad Din och tillsammans promenerade vi hem till Blake för att hänga med folk jag inte sett på länge. Där spelade vi pingis på blodigt allvar och basket likaså. En fin kväll. Det är varmt nu om kvällarna vilket är helt underbart.

Eftersom mitt alarm på mobilen inte ringde imorse (...eller så sov jag igenom det. Inte vet jag) så missade jag även tåget som skulle ta mig till Torquay och sommarhuset. Men det hela löste sig mycket bra eftersom Georgie åker ner ikväll istället för imorgon som vi först trodde. Så nu bär det av till kusten i en vecka eller något sådant.

Jag skriver mer när jag kommer tillbaka!

Veckan började med att jag och sju andra peppade människor trängde in oss i familjens minibuss bland väskor och kuddar för att sedan följa efter de andra bilarna som tillsammans med bussen bildade ett led av personer som alla skulle till samma destination: Murray River. Under veckan kom och gick vänner till familjen i alla åldrar. Däribland var ca tio stycken i åldrarna 16-20, släktingar som vänner. Det känns som att jag varit på läger i en vecka. Ett väldigt, väldigt, väldigt lyckat läger.

För att sammanfatta veckan:
Efter timmar av musik på hög volym och kanske lite sömn däremellan för min del så nådde vi en rödorange grusväg som slingrade sig in bland låga växter fram till floden och huset. Där lastade vi av all packning för att sedan dra på oss badkläder och vandra ner till vattnet.



Sedan inledde vi en dag som var första av väldigt många andra liknande dagar.

Om kvällarna åkte vi båt upp längs floden i solnedgången, satt utanför huset till långt in på natten eller spelade footy, cricket eller andra spel jag helt glömt bort namnet på.







...om dagarna mest bara åkte vi allt möjligt efter båten, däribland livsfarliga ringturer där jag mer än en gång åkte av och slog i vattnet. Jag lärde mig även att åka kneeboard vilket visade sig vara förträffligt roligt. Solen lyste varje dag och så småningo förvandlades håret till dreads och huden blev sådär smutsbrun som den ska vara när man lever vid vattnet.




Nytt år blev det också vilket vi firade med mer båtåkande, musik, smällare, dans och cricket spel.




En kväll åkte vi till den lokala lilla puben där det inte gick att få den minsta täckning på mobilen och där människorna som vandrade in var som hämtade ut crocidile dundee. Där käkade vi middag och spelade biljard innan vi åkte till huset igen och skrattade mest hela natten.



En annan kväll åkte vi med bilen ut längs vägarna som sträcker sig genom platta åker landskap. Såhär såg det ut på en av platserna vi stannade vid:



Under veckan tappade jag helt uppfattningen om vilken dag det var. Eller vad klockan var. Hur många nätter vi varit där och hur många nätter vi hade kvar. Jag bara levde i nuet och njöt av det som är Australien. Denna vecka har varit något alldeles speciellt.