Några sista ord
Jag vet inte om någon, någonsin kommer klicka sig in på den här bloggen igen. Den tillhör väl det förflutna nu. Men jag ville i alla fall skriva ihop hur jag tillbringade mina sista dagarn på mitt australien äventyr, mest för att kunna minnas senare nu när det fortfarande ligger färskt i minnet.
Sista veckan tillbringade jag i the drama hall och panikrepeterade i så många timmar så det sprutade repliker ur öronen på mig om man nu kan uttrycka sig så. På onsdagen hade vi föreställning och det blev lyckat!! Det lät så på alla i alla fall.
På torsdagen hade min year level avkedslunch för mig. De bjöd på pizza och massa annat gott, visade ett bildspel som fick mig att gråta, Gab skulle ha hållit tal men hon började gråta så Zoe fick ta över, sen hade Deniz tal som fick alla att skratta och tillsist fick jag en present i form av en klocka med en känguru på. Åh de är ju för fina.
På fredagen kändes allt överkligt. Det var ju som en vanlig dag och ändå inte. Jag fick fina kort och många kramar, gick till Sicilians för lunch med alla mina närmsta tjejkompisar- vi blev ett gäng på kanske tolv tjejer. De gav mig ett arband med berlocker så jag ska minnas dem. Som om jag skulle kunna glömma dem.
Gab som fått körkort på tisdagen körde hem mig efter skolan och jag grät väl mest en massa. På kvällen åkte jag hem till Annie och där hade vi en bonfire, hemlagade pizzor och några av de absolut bästa människorna från det här året.
Efter att ha åkt hem med Claudine och Katie i samma bil, en biltur som var det mest deprimerande jag varit med om nästan, så somnade jag för sista gången på scotts rise 17. Morgon därpå träffade jag drama- gruppen, spelade in lite av våra scener, hängde med finaste Katie och kramade Annie hejdå. Sen återstod bara avskedet till Katie och sen så var det klart. Packade väskan. Åkte till Torquay. Myste med min fantastiska värdfamilj och sen så satt jag helt plötsligt på flygplanet och lyfte från Australiensiskt mark.
Jag kan inte beskriva i ord hur underbart, fantastiskt och omvälvande mitt utbytessår har varit.
Sista veckan tillbringade jag i the drama hall och panikrepeterade i så många timmar så det sprutade repliker ur öronen på mig om man nu kan uttrycka sig så. På onsdagen hade vi föreställning och det blev lyckat!! Det lät så på alla i alla fall.
På torsdagen hade min year level avkedslunch för mig. De bjöd på pizza och massa annat gott, visade ett bildspel som fick mig att gråta, Gab skulle ha hållit tal men hon började gråta så Zoe fick ta över, sen hade Deniz tal som fick alla att skratta och tillsist fick jag en present i form av en klocka med en känguru på. Åh de är ju för fina.
På fredagen kändes allt överkligt. Det var ju som en vanlig dag och ändå inte. Jag fick fina kort och många kramar, gick till Sicilians för lunch med alla mina närmsta tjejkompisar- vi blev ett gäng på kanske tolv tjejer. De gav mig ett arband med berlocker så jag ska minnas dem. Som om jag skulle kunna glömma dem.
Gab som fått körkort på tisdagen körde hem mig efter skolan och jag grät väl mest en massa. På kvällen åkte jag hem till Annie och där hade vi en bonfire, hemlagade pizzor och några av de absolut bästa människorna från det här året.
Efter att ha åkt hem med Claudine och Katie i samma bil, en biltur som var det mest deprimerande jag varit med om nästan, så somnade jag för sista gången på scotts rise 17. Morgon därpå träffade jag drama- gruppen, spelade in lite av våra scener, hängde med finaste Katie och kramade Annie hejdå. Sen återstod bara avskedet till Katie och sen så var det klart. Packade väskan. Åkte till Torquay. Myste med min fantastiska värdfamilj och sen så satt jag helt plötsligt på flygplanet och lyfte från Australiensiskt mark.
Jag kan inte beskriva i ord hur underbart, fantastiskt och omvälvande mitt utbytessår har varit.
Kommentarer
Trackback
